Helt utan förseningar och med allt bagage intakt!
Jag och Gustaf är nu framme i Sydafrika, närmare bestämt Pieter-Maritzburg. De transfers vi oroat oss för gick felfritt förbi i både London, Heathrow och Johannesburg.
Resan började i Umeå igår 08:30 när mamma hämtade upp mig och Jonas på Pedagoggränd för transport till flygplatsen. Ett ganska jobbigt hejdå (älskar min Jonas, så det så!) avklarades och jag klev ombord på Norwegian planet till Arlanda. På Arlanda traskade jag till den internationella delen och träffade Lisa och Charlotta påväg till Kenya med samma flyg som vi skulle åka!
Efter incheckningen var avklarad åt vi lite på McDonalds och traskade sedan förbi min andra säkerhetskontroll för dagen, allt väl! Både jag och Gustaf halvslumrade nog mest hela vägen under de två timmarna till London, Heathrow. Väl där blev det lite stressigt trots att vi bara hade oss själva och vårt handbaggage att förflytta. Det tar en stund att gå genom ca. tre km korridor, 3-4 trappor och en slingrande säkerhetskontroll där skorna ska av och på.
Väl förbi gaten åkte vi buss till planet i säkert 10 minuter! Heathrow är stort!
Vi kom ombord på planet och jag kände mig positivt överraskad då vi hade relativt mycket utrymme och alla fick varsin filt, ögonbindel, tandborste, hörlurar och sockar! Vi hade också varsin liten tv vid varje säte. Vi fick god middag (för att vara flygplansmat iaf) och grymt bra service. Jag såg filmen 2012 innan jag försökte sova vid 23-tiden. Sätet var bekvämt att sitta i men jobbigt att sova i och det blev inte många timmars sömn innan vi var framme i Johannesburg drygt 10 timmar senare.
Den enligt vårt resebolag lilla flygplatsen var inte speciellt liten alls. Vi fick visum och hittade våra incheckade väskor som vi själva måste ta genom tullen. Sen blev det förvirrat då det fanns flera olika ställen att släppa av sin resväska på och vi fick krångla lite innan vi hittade rätt. Två enormt trevliga män i tillsynes flygplatskläder tog varsin väska innan vi hann protestera och sen var det bara att hänga på! Vi kom snabbt rätt och väskorna checkades in varpå de hjälpsamma typerna envist ville ha "something for us?"
Säkerhetskontrollen gick smidigt och vi hittade gaten på en gång, skönt! Hittade även en wifi-zone där 30minuter internet gick på 30R, helt okej. Ombordstigningen på flyget var lite skum, dom tog min ena väska och gav mig en lapp, blev lite orolig men fick tillbaka den vid landning som utlovat. Gott mellanmål på flyget dessutom, fruktsallad och joghurt, kaffe och muffin!
Framme i Durban möttes vi av Thys Nell (internationell coordinator) och en annan kille, Gert från Maritzburg YMCA. Vi åkte bil direkt till Pieter-Maritzburg där vi spanade in något som såg ut att vara en kåkstad i utkanten (kallas här för informal settlements) medan vi fick äta lunch på en gigantisk mall som lätt platsat i Stockholm fastän denna nog var bättre bevakad och höll en högre klass.
Thys är enormt trevlig och rolig att prata med. Vi har redan haft många intressanta konversationer om samhällsskillnader och likheter/olikheter mellan våra YMCAs. Jag har överlämnat en t-shirt och nyckelband och gustaf en keps vilket var uppskattat. Vi fick kepsar! :)
Nu har vi alltså fått varsitt rum i helt olika del av deras hostel som består av en samling små hus och jag borde nog vila litegrann med tanke på sömnbristen. Innan dess ska jag dock göra ett försök att köpa ett telefonkort på macken här bredvid som rekommenderats oss.
Vi stannar här i P-M till imorgon em/kväll när vi ska åka tillbaka till Durban där Gustaf ska stanna i tre månader och jag bara över helgen.
Visar inlägg med etikett sydafrika. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sydafrika. Visa alla inlägg
onsdag 3 mars 2010
söndag 31 januari 2010
Snökaos och praktikantutbildning i Härnösand
Första veckan på SIDAs kursgård i Härnösand är över.
Veckan som gått har präglats av många nya och trevliga bekantskaper eftersom vi är 31 personer som går SIDAs praktikantkurs. Vi har hunnit med vansinnigt många olika aktuella ämnen för vår utlandsvistelse också såklart. Däribland den orättvisa generaliseringen där vi ofta talar om "afrikaner" som om afrika vore ett enda land med samma problem. Vi har funderat över vilken historia vi själva har och vilken inverkan den har på våra åsikter och reflekterat över andra länders historia och dess inverkan på hur vi kommer kunna bli bemötta i de värdländer vi kommer åka till. (vita => pengar => makt => orättvisor => förtryck ... ). Trots detta kommer vi tydligen nästan automatiskt att hamna i en slags överklass i det samhälle vi åker till, en klasstillhörighet som vi antagligen inte kommer kunna påverka, en slags kast för volontärer/missionärer där vi inte alls vet eller kan leva upp till förväntningarna som följer med ett lands högsta klasstillhörighet samtidigt som andra kvinnor inte alls får höras (innebär det här att jag kommer bjudas in till bröllop, fester och bjudningar och behöva äta med rätt gaffel och kniv, samt förväntas hålla samtal på rätt nivå med landets eller stadens ledare? Hjälp!?).
Vi har konfronterat våra fördomar, vilka har vi egentligen och vilka slags fördomar finns det? Biologiska, psykologiska, teknologiska och kulturella. Vi har oftast inga problem att förkasta de två första, men de två sistnämnda smyger sig på omedvetet.
Vi har pratat om demokrati och hur det är svårt, nästintill omöjligt att hitta en perfekt demokrati, men det finns länder som är "något så när demokratiska". Vårt eget Sverige är snarare någonstans mellan demokrati och oligarki (elitstyre/förmyndarskap) eftersom vi har ett representativt styre utvalda genom demokratiska val. Det har varit överraskande att inse hur lite man själv är insatt i demokratin och hur mycket vi tar för givet i vårt samhälle som är grundläggande för en demokratis existens. Mänskliga rättigheter som inte alls är självklara i andra länder som ändå hävdar sig vara demokratier.
Vi har pratat ekonomi och global utveckling och blivit bekanta med att för varje 1$ som ges, så försvinner 10$ ut ur landet. Orsakerna är många, bland annat korrumption och administration kring bidrag.Vilka har oftast makten? Länderna i nordväst, vit hudfärg, kristna män. Vilka styr finansieringen till "länderna i syd"? Givarländerna i nordväst, oftast kristna män med vid hudfärg som inte själva lever i de länder deras beslut påverkar. Som om att resurserna som pumpas in ger legitimitet att beblanda sig i andra länders angelägenheter?! Detta trots att endast ETT land (Sverige ger mer än 1%) av de 20 länder som utlovat bidrag hållit sitt löfte om 0,7% av BNP. Världens resurser är otroligt snefördelade där 1,2Mdr människor i syd delar på 1,7% av världens resurser medan 1,2Mdr människor i norr delar på 80% av världens resurser dit också de rika i fattiga länder hör. Sydafrika, dit jag och Gustaf ska åka är ett av de länder med störst klyftor där eliten i landet är äckligt rika medan resten är absurt fattiga. Vi har också fått klart för oss att det vore lugnt i ett land där alla är lika fattiga, det är jämförelsen, klyftorna som skapar problem. Något som är oundvikligt med dagens media och tv där alla människor i Nord alltid verkar ha villa och två bilar (vart är min villa och bilar?).
Visste ni att FN 1999 antog Milleniemålan (MDG) med 8 mål för att utrota fattigdomen? 2015 ska den extrema fattigdomen halveras(leva på mindre än 1$), likaså antalet svältande (här är vi på god väg). Alla barn ska gå i låg och mellanstadiet (82% ->88%), speciellt fokus på flickors skolgång (har visat sig svårt). Barnadödligheten ska minska med 2/3 (13milj --> 9 milj)och mödradödligheten med 3/4 (fail!). Vi ska hejda spridning av HIV och malaria (ja, i afrika). En miljövänlig hållbar utveckling (svårt att prioritera när man svälter) ska till och vi ska utveckla globalt partnerskap.
Mitt i Härnösands snökaos (50cm snö damp ner!) och kyla fick vi också formeln:
1kg nötkött = 9kg spannmål + 12000l vatten
1kg fläskkött = 4,5kg spannmål + 6000l vatten.
1 kg kyckling = 2 kg spannmål + 4000l vatten.
1kg spannmål = 1000l vatten.
Köttkonsumption/år/person:
Europé 80kg
USA 120kg
Indier 2-3kg
Världens genomsnittliga ekologiska fotavtryck är 2,1ha, medan planeten tål 1,8ha.
USA 9,5ha
Sverige 5,1ha
Kina 2,1ha
Malawi 0,2ha
SLUTSATS: vegetariska dagar i skolan!! nu!!
Sveriges lösning är Politik för global utveckling (PGU), ett riksdagsbeslut från 2003 som i princip fokuserar vår hjälp dit den behövs och på områden som vi i Sverige är duktiga på samtidigt som vi reducerar vår inblandning och administration. Något som förhoppningsvis ger länderna själva rätt att styra i rätt riktning samtidigt som det finns en förhoppning att minska förhållandet mellan 1$ in -> 10$ ut.
Vi har pratat HIV/AIDS... som tidigare haft namnen "the gay decease", "the slim decease" och "rikemanssjukdom". I Sydafrika har 18.1% av befolkningen drabbats. Detta upprörde dock inte alls lika mycket som faktumet att Sverige är den största vapenexportören per capita!!
Den otroligt långa och proppfulla veckan avslutades med en djupdykning på egen hand i just Sydafrikas komplicerade förhållanden, ett uppskattat besök av sambon Jonas och en första hjälpen utbildning där jag inte lärde mig nåt nytt, men i alla fall fick träna på viktig kunskap.
Nu väntar en vecka till med utbildning och sedan blir det hem för att ladda batterierna och ta sista vaccinationerna innan vi åker!
Veckan som gått har präglats av många nya och trevliga bekantskaper eftersom vi är 31 personer som går SIDAs praktikantkurs. Vi har hunnit med vansinnigt många olika aktuella ämnen för vår utlandsvistelse också såklart. Däribland den orättvisa generaliseringen där vi ofta talar om "afrikaner" som om afrika vore ett enda land med samma problem. Vi har funderat över vilken historia vi själva har och vilken inverkan den har på våra åsikter och reflekterat över andra länders historia och dess inverkan på hur vi kommer kunna bli bemötta i de värdländer vi kommer åka till. (vita => pengar => makt => orättvisor => förtryck ... ). Trots detta kommer vi tydligen nästan automatiskt att hamna i en slags överklass i det samhälle vi åker till, en klasstillhörighet som vi antagligen inte kommer kunna påverka, en slags kast för volontärer/missionärer där vi inte alls vet eller kan leva upp till förväntningarna som följer med ett lands högsta klasstillhörighet samtidigt som andra kvinnor inte alls får höras (innebär det här att jag kommer bjudas in till bröllop, fester och bjudningar och behöva äta med rätt gaffel och kniv, samt förväntas hålla samtal på rätt nivå med landets eller stadens ledare? Hjälp!?).
Vi har konfronterat våra fördomar, vilka har vi egentligen och vilka slags fördomar finns det? Biologiska, psykologiska, teknologiska och kulturella. Vi har oftast inga problem att förkasta de två första, men de två sistnämnda smyger sig på omedvetet.
Vi har pratat om demokrati och hur det är svårt, nästintill omöjligt att hitta en perfekt demokrati, men det finns länder som är "något så när demokratiska". Vårt eget Sverige är snarare någonstans mellan demokrati och oligarki (elitstyre/förmyndarskap) eftersom vi har ett representativt styre utvalda genom demokratiska val. Det har varit överraskande att inse hur lite man själv är insatt i demokratin och hur mycket vi tar för givet i vårt samhälle som är grundläggande för en demokratis existens. Mänskliga rättigheter som inte alls är självklara i andra länder som ändå hävdar sig vara demokratier.
Vi har pratat ekonomi och global utveckling och blivit bekanta med att för varje 1$ som ges, så försvinner 10$ ut ur landet. Orsakerna är många, bland annat korrumption och administration kring bidrag.Vilka har oftast makten? Länderna i nordväst, vit hudfärg, kristna män. Vilka styr finansieringen till "länderna i syd"? Givarländerna i nordväst, oftast kristna män med vid hudfärg som inte själva lever i de länder deras beslut påverkar. Som om att resurserna som pumpas in ger legitimitet att beblanda sig i andra länders angelägenheter?! Detta trots att endast ETT land (Sverige ger mer än 1%) av de 20 länder som utlovat bidrag hållit sitt löfte om 0,7% av BNP. Världens resurser är otroligt snefördelade där 1,2Mdr människor i syd delar på 1,7% av världens resurser medan 1,2Mdr människor i norr delar på 80% av världens resurser dit också de rika i fattiga länder hör. Sydafrika, dit jag och Gustaf ska åka är ett av de länder med störst klyftor där eliten i landet är äckligt rika medan resten är absurt fattiga. Vi har också fått klart för oss att det vore lugnt i ett land där alla är lika fattiga, det är jämförelsen, klyftorna som skapar problem. Något som är oundvikligt med dagens media och tv där alla människor i Nord alltid verkar ha villa och två bilar (vart är min villa och bilar?).
Visste ni att FN 1999 antog Milleniemålan (MDG) med 8 mål för att utrota fattigdomen? 2015 ska den extrema fattigdomen halveras(leva på mindre än 1$), likaså antalet svältande (här är vi på god väg). Alla barn ska gå i låg och mellanstadiet (82% ->88%), speciellt fokus på flickors skolgång (har visat sig svårt). Barnadödligheten ska minska med 2/3 (13milj --> 9 milj)och mödradödligheten med 3/4 (fail!). Vi ska hejda spridning av HIV och malaria (ja, i afrika). En miljövänlig hållbar utveckling (svårt att prioritera när man svälter) ska till och vi ska utveckla globalt partnerskap.
Mitt i Härnösands snökaos (50cm snö damp ner!) och kyla fick vi också formeln:
1kg nötkött = 9kg spannmål + 12000l vatten
1kg fläskkött = 4,5kg spannmål + 6000l vatten.
1 kg kyckling = 2 kg spannmål + 4000l vatten.
1kg spannmål = 1000l vatten.
Köttkonsumption/år/person:
Europé 80kg
USA 120kg
Indier 2-3kg
Världens genomsnittliga ekologiska fotavtryck är 2,1ha, medan planeten tål 1,8ha.
USA 9,5ha
Sverige 5,1ha
Kina 2,1ha
Malawi 0,2ha
SLUTSATS: vegetariska dagar i skolan!! nu!!
Sveriges lösning är Politik för global utveckling (PGU), ett riksdagsbeslut från 2003 som i princip fokuserar vår hjälp dit den behövs och på områden som vi i Sverige är duktiga på samtidigt som vi reducerar vår inblandning och administration. Något som förhoppningsvis ger länderna själva rätt att styra i rätt riktning samtidigt som det finns en förhoppning att minska förhållandet mellan 1$ in -> 10$ ut.
Vi har pratat HIV/AIDS... som tidigare haft namnen "the gay decease", "the slim decease" och "rikemanssjukdom". I Sydafrika har 18.1% av befolkningen drabbats. Detta upprörde dock inte alls lika mycket som faktumet att Sverige är den största vapenexportören per capita!!
Den otroligt långa och proppfulla veckan avslutades med en djupdykning på egen hand i just Sydafrikas komplicerade förhållanden, ett uppskattat besök av sambon Jonas och en första hjälpen utbildning där jag inte lärde mig nåt nytt, men i alla fall fick träna på viktig kunskap.
Nu väntar en vecka till med utbildning och sedan blir det hem för att ladda batterierna och ta sista vaccinationerna innan vi åker!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
