För två veckor sen var jag ledig och fick trevligt besök av min sambo Jonas som rest ner från Umeå. I en vecka upplevde jag ett annorlunda Kapstaden än jag sett tidigare. Vi klättrade upp på Taffelberget i gassande solsken, hälsade på sälarna som solar sig på bryggorna i det lyxiga hamnområdet Waterfront, cyklade ut till Godahoppsudden, badade med pingviner på Boulders beach i Simons Town, strosat i Kirstenbosch botaniska trädgård och galopperade på Long Beach i Noordhoek där vi också förlovade oss. Kapstaden är full av kontraster.
Veckan därpå var jag tillbaka på jobbet där vi hälsade på i Gugulethu igen för att se hur det går med fritidsgården, som här kallas afterschool club och är en del av YMCA Sydafrikas nya program, Y-zone. I Gugulethu, den del som benämns Barcelona står skjulen tätt inpå varann. Röd jord täcker den ojämna marken mellan skjulen och här och var sticker det upp skräp. Området har för länge sedan varit en soptipp. En mager hund nosar kring ett skjul byggt av rostiga plåtbitar. Skjulet bredvid är byggt i trä och har ett litet staket runt, på en handmålad skylt står det ’
Hair saloon’. Vägen vi kör på är ojämn och det är människor överallt, på väg hem från jobb eller skola. Alla ler glatt och flyttar sig åt sidan när vi kör förbi. Vägen delar sig och vi följer den till höger. 500 meter längre in bland skjulen finns en öppen yta där vi parkerar bilen. Här finns också en stor kontainer där invånarna i Gugulethu träffas för viktiga möten. Vi går vidare på en smalare väg. Till höger står ett litet, litet skjul av brädlappar, till vänster ett större metalliskt, blänkande skjul.
Längre fram till vänster står tre nya, inredda kontainrar i en hästskoform. De är instängslade och i mitten av hästskoformen finns en färgglad lekplats med klätterställning och gungor. Det är ett dagis, eller som det heter här, en Kresh. Fyra och femåriga småttingar trängs vid stängslet när vi går förbi. De skrattar, vinkar och älskar att bli fotade.
Bredvid dagiset står ytterligare tre kontainrar i hästskoform. De hör till Cape Flats YMCA och en organisation som heter Ubuntu. Kontainern i mitten är vårt mål idag. I kontainern trängs 20 färglada bänkar med cirka 30 barn i åldern 6-8 år. Hit kommer de varje dag efter skolan för att få hjälp med läxor, få mackor och göra något kul. De stannar i två timmar, 1,5 timmes läxläsning och en halvtimmes aktivitet. På måndagar är det pyssel, tisdagar sport, onsdagar livskunskap och torsdagar lekar. Alla barn pratar Xhosa och väldigt lite engelska vilket gör det lite svårt att kommunicera, men Nkosinathi som jobbar för YMCA Cape Flats och själv bor i Gugulethu översätter när det behövs. Han är 25 år och enormt driven och energisk och kanske involverad i lite för många projekt. Vi leker och knäpper en hel del foton vilket de älskar. Speciellt att få se sig själv på kamerans lilla skärm är populärt.
När det är dags för barnen att gå hem blir vi alla överösta av kramar. Nkosinathi visar oss kontainern bredvid där han på kvällar håller en boxningsklubb. Sedan går vi mellan skjulen till Nkosinathis hus. Ett blänkande, större skjul med säkerhetsgrind och ytterdörr som han ärvt av sin bror. Inuti finns ett litet vardagsrum med ett lite ojämnt trägolv. I två fåtöljer sitter två av Nkosinathis vänner och gör pärlkorgar av små glaspärlor och metalltråd. Vi sätter oss i soffan och får varsin kopp te. Det finns också en liten kokvrå, ett sovrum och ett lite mindre rum. Nkosinathi berättar om sina planer på att lägga nytt golv. Han har inga planer på att flytta från Gugulethu, det är här han har sina vänner och han brinner för att förbättra sitt område.
Erbjudandet jag just fått om att sova över en helg blir allt mer lockande och jag känner mig säkrare här än någon annanstans i Kapstaden. Här finns en egen lag. Ses du med kniv eller vapen, eller begår du brott så kastas du och ditt hus ut ur Gugulethu. Jag tänker att de flesta nog skulle vara ganska försiktiga om de riskerar att bli utan hus och hem.
Samtidigt är det nästan lite provocerande att höra Nkosinathi prata om sina framtidsplaner om att bygga ett litet café i en del av sitt hus. Ett ställe där alla kan träffas, nära vänner, boende och turister. Han är inte intresserad av det grönare gräset i Waterfront, Simons Town eller Noordhoek. Han är snarare en enormt driven trädgårdsmästare i full färd med att så grönt gräs i sin egen trädgård. Kontrasten är slående. Här, där skjulen står täta finns en enorm glädje, drivkraft och vilja som imponerar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar