Första veckan på SIDAs kursgård i Härnösand är över.
Veckan som gått har präglats av många nya och trevliga bekantskaper eftersom vi är 31 personer som går SIDAs praktikantkurs. Vi har hunnit med vansinnigt många olika aktuella ämnen för vår utlandsvistelse också såklart. Däribland den orättvisa generaliseringen där vi ofta talar om "afrikaner" som om afrika vore ett enda land med samma problem. Vi har funderat över vilken historia vi själva har och vilken inverkan den har på våra åsikter och reflekterat över andra länders historia och dess inverkan på hur vi kommer kunna bli bemötta i de värdländer vi kommer åka till. (vita => pengar => makt => orättvisor => förtryck ... ). Trots detta kommer vi tydligen nästan automatiskt att hamna i en slags överklass i det samhälle vi åker till, en klasstillhörighet som vi antagligen inte kommer kunna påverka, en slags kast för volontärer/missionärer där vi inte alls vet eller kan leva upp till förväntningarna som följer med ett lands högsta klasstillhörighet samtidigt som andra kvinnor inte alls får höras (innebär det här att jag kommer bjudas in till bröllop, fester och bjudningar och behöva äta med rätt gaffel och kniv, samt förväntas hålla samtal på rätt nivå med landets eller stadens ledare? Hjälp!?).
Vi har konfronterat våra fördomar, vilka har vi egentligen och vilka slags fördomar finns det? Biologiska, psykologiska, teknologiska och kulturella. Vi har oftast inga problem att förkasta de två första, men de två sistnämnda smyger sig på omedvetet.
Vi har pratat om demokrati och hur det är svårt, nästintill omöjligt att hitta en perfekt demokrati, men det finns länder som är "något så när demokratiska". Vårt eget Sverige är snarare någonstans mellan demokrati och oligarki (elitstyre/förmyndarskap) eftersom vi har ett representativt styre utvalda genom demokratiska val. Det har varit överraskande att inse hur lite man själv är insatt i demokratin och hur mycket vi tar för givet i vårt samhälle som är grundläggande för en demokratis existens. Mänskliga rättigheter som inte alls är självklara i andra länder som ändå hävdar sig vara demokratier.
Vi har pratat ekonomi och global utveckling och blivit bekanta med att för varje 1$ som ges, så försvinner 10$ ut ur landet. Orsakerna är många, bland annat korrumption och administration kring bidrag.Vilka har oftast makten? Länderna i nordväst, vit hudfärg, kristna män. Vilka styr finansieringen till "länderna i syd"? Givarländerna i nordväst, oftast kristna män med vid hudfärg som inte själva lever i de länder deras beslut påverkar. Som om att resurserna som pumpas in ger legitimitet att beblanda sig i andra länders angelägenheter?! Detta trots att endast ETT land (Sverige ger mer än 1%) av de 20 länder som utlovat bidrag hållit sitt löfte om 0,7% av BNP. Världens resurser är otroligt snefördelade där 1,2Mdr människor i syd delar på 1,7% av världens resurser medan 1,2Mdr människor i norr delar på 80% av världens resurser dit också de rika i fattiga länder hör. Sydafrika, dit jag och Gustaf ska åka är ett av de länder med störst klyftor där eliten i landet är äckligt rika medan resten är absurt fattiga. Vi har också fått klart för oss att det vore lugnt i ett land där alla är lika fattiga, det är jämförelsen, klyftorna som skapar problem. Något som är oundvikligt med dagens media och tv där alla människor i Nord alltid verkar ha villa och två bilar (vart är min villa och bilar?).
Visste ni att FN 1999 antog Milleniemålan (MDG) med 8 mål för att utrota fattigdomen? 2015 ska den extrema fattigdomen halveras(leva på mindre än 1$), likaså antalet svältande (här är vi på god väg). Alla barn ska gå i låg och mellanstadiet (82% ->88%), speciellt fokus på flickors skolgång (har visat sig svårt). Barnadödligheten ska minska med 2/3 (13milj --> 9 milj)och mödradödligheten med 3/4 (fail!). Vi ska hejda spridning av HIV och malaria (ja, i afrika). En miljövänlig hållbar utveckling (svårt att prioritera när man svälter) ska till och vi ska utveckla globalt partnerskap.
Mitt i Härnösands snökaos (50cm snö damp ner!) och kyla fick vi också formeln:
1kg nötkött = 9kg spannmål + 12000l vatten
1kg fläskkött = 4,5kg spannmål + 6000l vatten.
1 kg kyckling = 2 kg spannmål + 4000l vatten.
1kg spannmål = 1000l vatten.
Köttkonsumption/år/person:
Europé 80kg
USA 120kg
Indier 2-3kg
Världens genomsnittliga ekologiska fotavtryck är 2,1ha, medan planeten tål 1,8ha.
USA 9,5ha
Sverige 5,1ha
Kina 2,1ha
Malawi 0,2ha
SLUTSATS: vegetariska dagar i skolan!! nu!!
Sveriges lösning är Politik för global utveckling (PGU), ett riksdagsbeslut från 2003 som i princip fokuserar vår hjälp dit den behövs och på områden som vi i Sverige är duktiga på samtidigt som vi reducerar vår inblandning och administration. Något som förhoppningsvis ger länderna själva rätt att styra i rätt riktning samtidigt som det finns en förhoppning att minska förhållandet mellan 1$ in -> 10$ ut.
Vi har pratat HIV/AIDS... som tidigare haft namnen "the gay decease", "the slim decease" och "rikemanssjukdom". I Sydafrika har 18.1% av befolkningen drabbats. Detta upprörde dock inte alls lika mycket som faktumet att Sverige är den största vapenexportören per capita!!
Den otroligt långa och proppfulla veckan avslutades med en djupdykning på egen hand i just Sydafrikas komplicerade förhållanden, ett uppskattat besök av sambon Jonas och en första hjälpen utbildning där jag inte lärde mig nåt nytt, men i alla fall fick träna på viktig kunskap.
Nu väntar en vecka till med utbildning och sedan blir det hem för att ladda batterierna och ta sista vaccinationerna innan vi åker!
söndag 31 januari 2010
torsdag 28 januari 2010
Upptaktsdagarna i Stockholm
Kvällen den 19:e januari var det så dags att åka på upptaktsdagar i Stockholm och allting började kännas "på riktigt" vilket nog orsakade en del ångest.
Jag flög ner på kvällen och hade som tur efter lite fixande och trixande lyckats fixa boende hos en snäll kompis i Sollentuna. Jag fick klafsa igenom en hel massa snömodd orsakad av den fina stockholmsfilosifin "vi saltar våra gator istället för att skotta bort snön" och kom fram till att snö inte försvinner bara för att man saltar lite på den.
09:00 onsdag befann jag mig så på KFUK-KFUM Sveriges kontor i gamla stan på skeppsbron 28. Vi hälsade på varandra, jag, Gustaf, Annie och Sofia, vi som ska åka iväg som praktikanter. Tillsammans med Lott började vi gå igenom allt användbart inför resan såsom KFUK-KFUM historik och kunskap, ideologier etc. Vi pratade om förväntningar och om praktikantprogrammets syfte och fick en checklista. Vi hälsade på alla på kontoret och jag lyckades tigga till oss en påse nyckelband att ta med till mottagarländerna. Innan middag fick vi besöka Kistagården vilket var intressant, men kanske inte egentligen så aktuellt. Det blev en sen middag för mig ensam på väg "hem" till Sollentuna eftersom alla kompisar boende i Sthlm ätit för länge sen. Köpte dock lite fikabröd på vägen som muta till min välgörare som vänligt nog erbjudit mig dela sin bostad.
09:00 torsdag fick vi höra lite mer om informationsarbetet som följer med praktikantprogrammet. Bland annat ska vi skriva en rapport per månad som publiceras på KFUK-KFUMs hemsida löpande. Vi ska också ta åtminstone 20 kvalitativa foton (vilka krav!). Vi fick i uppgift att upprätta en informationsplan där vi bland annat specificerar vilka vi tänker besöka/informera efter hemkomsten. Efter en mycket god lunch föreläste Louise Frisk för oss om jämställdshetprojektet hon arbetar med inom KFUK-KFUM. Mycket intressant då hon anpassat inriktningen speciellt för oss och de jämställdhetsproblem vi kan råka ut för under vår praktik. Lott pratade sedan om vår säkerhet och försäkring och drog en del regler som gäller från KFUK-KFUM Sveriges sida, exempelvis får vi inte bli med barn eller flytta ihop med någon (Tänk på det Gustaf!). Vi pratade om vårt ansvar och uppgifter som praktikant, vi är inte där för att jobba och får inte utföra något som ersätter något som en person där skulle ha gjort, vi är där för att observera och lära och kanske assistera, men inte ta något ansvar.
Efter en ganska lång och rask promenad blev det ännu en ganska sen kväll där jag och Gustaf traskade hem till en kompis för middag och social samvaro (häng). Jag åkte hem sent rätt så nöjd, men med skavsår som jag skyller Stockholms vägstrategi för eftersom mina skor numera läcker in salt och snö.
09:00 Fredag började med att äntligen få höra från Helena Nyström som varit i Kenya och Sydafrika var vi ska vara exakt och vad vi ska göra! Enormt intressant och alldeles för lite tid. Det visade sig att jag ska vara i Kapstaden där de jobbar med lite olika intressant projekt. Dels ett där de besöker fängelser där 12-13åringar sitter för varierande brott såsom hemlöshet eller mord. De undervisar ungarna i "life-skills", dvs. etik och moral, så här beter man sig, något som tydligen är mycket populärt. Ett andra projekt som även det verkar intressant är "safe-zones" eller sk. "Y-zones" som är trygga mötesplatser för barn och ungdomar där de utövar olika aktiviteter såsom pyssel, life-skills lektioner och boxning. Också ett mycket populärt projekt eftersom unga i sydafrika och kapstaden generellt sett inte kan vistas ute ensamma efter en viss tid då brottsligheten är så enormt stor och våldet brutalt. Tyvärr verkade det lite osäkert vem jag får som handledare i Kapstaden och jag vet ännu inte var jag ska landa då det tvistades om huruvida jag ska landa med Gustaf i Durban för introduktionsvecka först eller inte. Det känns lite osäkert överhuvudtaget eftersom jag fått i uppgift att kolla flygbiljetter vilket är svårt utan att veta vilken ort man ska landa på!? Överhuvudtaget inte roligt med osäkerheter vilka det finns många av.
Vi käkade japansk lunch med Helena N och två fd. praktikanter (en från kenya och en från palestina?), det var enormt intressant och hade gärna fått mer tid då de kunde svara på många enkla men viktiga frågor såsom packningstips och tankevurpor. Helena N berättade rätt skrämmande historier om hur kvinnor behandlas och att alla förutom prostituerade förväntas säga "nej" men att det inte betyder nej. Däremot fungerar det tydligen att säga "min man blir arg". En kvinnas talan räknas alltså inte, men om man hänvisar till en mans talan kan det fungera.
Under eftermiddagen handlade vi middaggrejjer då vi fått i uppgift att tillsammans laga mat till anhörigmiddagen (iofs kul med en samarbetsövning vilket jag är helt för, men nu tog det tid från sådant som hade behövt mer tid). Vi pratade också lite om kontrakt osv. och Helena informerade om Kenya vilket hon inte hann med under förmiddagen. Matlagningshetsen fick ett litet avbrott när jag och Anni traskade iväg en kort stund till Svenska institutet för att kolla vad det fanns för användbart där (inte mycket, men födde en del idéer).
18:00 anläde så anhöriga, vilka jag hade inga av! Jag insåg ganska snart meningen med middagen eftersom många ställde relevanta frågor och uttryckte rädslor. Hade nog varit bra om frågorna och svaren hade kunnat sammanställas på något vis så att alla kunde gå tillbaka och titta på svaren samtidigt som de som inte kunde närvara hade fått ta del av dem.
Vid halvnio-tiden fick jag rusa iväg för att hinna med min Y-buss hem till Umeå, det blev hetsigt och stressigt eftersom jag inte lyckades komma loss förran en kvart senare då Lott ville prata lite och nämnde att min biljett kommer vara ombokningsbar vilket kändes väldigt skönt. Jag hann dock med bussen med hela 4 minuter till godo! Helt dyblöt och sönderstressad. Hade en relativt skön hemresa med nattbuss och min laptop i knät där Jonas hade fixat med en hög Star Trek Voyager avsnitt att kika på. Kom hem vid 06:00 och hälsades välkommen hem av två söta katter och en sovandes pojke som jag kunde krypa ner bredvid.
Jag flög ner på kvällen och hade som tur efter lite fixande och trixande lyckats fixa boende hos en snäll kompis i Sollentuna. Jag fick klafsa igenom en hel massa snömodd orsakad av den fina stockholmsfilosifin "vi saltar våra gator istället för att skotta bort snön" och kom fram till att snö inte försvinner bara för att man saltar lite på den.
09:00 onsdag befann jag mig så på KFUK-KFUM Sveriges kontor i gamla stan på skeppsbron 28. Vi hälsade på varandra, jag, Gustaf, Annie och Sofia, vi som ska åka iväg som praktikanter. Tillsammans med Lott började vi gå igenom allt användbart inför resan såsom KFUK-KFUM historik och kunskap, ideologier etc. Vi pratade om förväntningar och om praktikantprogrammets syfte och fick en checklista. Vi hälsade på alla på kontoret och jag lyckades tigga till oss en påse nyckelband att ta med till mottagarländerna. Innan middag fick vi besöka Kistagården vilket var intressant, men kanske inte egentligen så aktuellt. Det blev en sen middag för mig ensam på väg "hem" till Sollentuna eftersom alla kompisar boende i Sthlm ätit för länge sen. Köpte dock lite fikabröd på vägen som muta till min välgörare som vänligt nog erbjudit mig dela sin bostad.
09:00 torsdag fick vi höra lite mer om informationsarbetet som följer med praktikantprogrammet. Bland annat ska vi skriva en rapport per månad som publiceras på KFUK-KFUMs hemsida löpande. Vi ska också ta åtminstone 20 kvalitativa foton (vilka krav!). Vi fick i uppgift att upprätta en informationsplan där vi bland annat specificerar vilka vi tänker besöka/informera efter hemkomsten. Efter en mycket god lunch föreläste Louise Frisk för oss om jämställdshetprojektet hon arbetar med inom KFUK-KFUM. Mycket intressant då hon anpassat inriktningen speciellt för oss och de jämställdhetsproblem vi kan råka ut för under vår praktik. Lott pratade sedan om vår säkerhet och försäkring och drog en del regler som gäller från KFUK-KFUM Sveriges sida, exempelvis får vi inte bli med barn eller flytta ihop med någon (Tänk på det Gustaf!). Vi pratade om vårt ansvar och uppgifter som praktikant, vi är inte där för att jobba och får inte utföra något som ersätter något som en person där skulle ha gjort, vi är där för att observera och lära och kanske assistera, men inte ta något ansvar.
Efter en ganska lång och rask promenad blev det ännu en ganska sen kväll där jag och Gustaf traskade hem till en kompis för middag och social samvaro (häng). Jag åkte hem sent rätt så nöjd, men med skavsår som jag skyller Stockholms vägstrategi för eftersom mina skor numera läcker in salt och snö.
09:00 Fredag började med att äntligen få höra från Helena Nyström som varit i Kenya och Sydafrika var vi ska vara exakt och vad vi ska göra! Enormt intressant och alldeles för lite tid. Det visade sig att jag ska vara i Kapstaden där de jobbar med lite olika intressant projekt. Dels ett där de besöker fängelser där 12-13åringar sitter för varierande brott såsom hemlöshet eller mord. De undervisar ungarna i "life-skills", dvs. etik och moral, så här beter man sig, något som tydligen är mycket populärt. Ett andra projekt som även det verkar intressant är "safe-zones" eller sk. "Y-zones" som är trygga mötesplatser för barn och ungdomar där de utövar olika aktiviteter såsom pyssel, life-skills lektioner och boxning. Också ett mycket populärt projekt eftersom unga i sydafrika och kapstaden generellt sett inte kan vistas ute ensamma efter en viss tid då brottsligheten är så enormt stor och våldet brutalt. Tyvärr verkade det lite osäkert vem jag får som handledare i Kapstaden och jag vet ännu inte var jag ska landa då det tvistades om huruvida jag ska landa med Gustaf i Durban för introduktionsvecka först eller inte. Det känns lite osäkert överhuvudtaget eftersom jag fått i uppgift att kolla flygbiljetter vilket är svårt utan att veta vilken ort man ska landa på!? Överhuvudtaget inte roligt med osäkerheter vilka det finns många av.
Vi käkade japansk lunch med Helena N och två fd. praktikanter (en från kenya och en från palestina?), det var enormt intressant och hade gärna fått mer tid då de kunde svara på många enkla men viktiga frågor såsom packningstips och tankevurpor. Helena N berättade rätt skrämmande historier om hur kvinnor behandlas och att alla förutom prostituerade förväntas säga "nej" men att det inte betyder nej. Däremot fungerar det tydligen att säga "min man blir arg". En kvinnas talan räknas alltså inte, men om man hänvisar till en mans talan kan det fungera.
Under eftermiddagen handlade vi middaggrejjer då vi fått i uppgift att tillsammans laga mat till anhörigmiddagen (iofs kul med en samarbetsövning vilket jag är helt för, men nu tog det tid från sådant som hade behövt mer tid). Vi pratade också lite om kontrakt osv. och Helena informerade om Kenya vilket hon inte hann med under förmiddagen. Matlagningshetsen fick ett litet avbrott när jag och Anni traskade iväg en kort stund till Svenska institutet för att kolla vad det fanns för användbart där (inte mycket, men födde en del idéer).
18:00 anläde så anhöriga, vilka jag hade inga av! Jag insåg ganska snart meningen med middagen eftersom många ställde relevanta frågor och uttryckte rädslor. Hade nog varit bra om frågorna och svaren hade kunnat sammanställas på något vis så att alla kunde gå tillbaka och titta på svaren samtidigt som de som inte kunde närvara hade fått ta del av dem.
Vid halvnio-tiden fick jag rusa iväg för att hinna med min Y-buss hem till Umeå, det blev hetsigt och stressigt eftersom jag inte lyckades komma loss förran en kvart senare då Lott ville prata lite och nämnde att min biljett kommer vara ombokningsbar vilket kändes väldigt skönt. Jag hann dock med bussen med hela 4 minuter till godo! Helt dyblöt och sönderstressad. Hade en relativt skön hemresa med nattbuss och min laptop i knät där Jonas hade fixat med en hög Star Trek Voyager avsnitt att kika på. Kom hem vid 06:00 och hälsades välkommen hem av två söta katter och en sovandes pojke som jag kunde krypa ner bredvid.
Min väg till Sydafrika
För att få allting i kronologisk ordning känner jag att jag behöver börja från början. Historien börjar nämligen för några år sedan i samband med min första kontakt med KFUM i Umeå. Då fick jag nämligen höra talas om möjligheter att åka utomlands genom KFUK-KFUM av en mycket trevlig och bestämd Lisa Björkman som talade sig varm om Honduras och möjligheterna att åka iväg.
Några år senare, efter många kurser inom KFUM på olika ämnen (ledarskap, samarbete osv..) åkte jag på inspirationshelg på Vidablick i Jönköping. Där vidgades perspektiven och intresset för att åka iväg ännu mera i takt med att fd. praktikanter berättade om sina upplevelser i andra länder. Praktikantprogrammet öppnade sig framför mina ögon, men jag var då för upptagen med mina studier för att nappa.
Hösten 2009 kom jag till insikten att jag fyllt 30 och att om jag skulle åka så måste det ske nu eftersom praktikantprogrammet riktar sig till de mellan 18-30 år gamla. Jag tog modet till mig och skrev min ansökan och skickade in den tillsammans med ansökningsavgiften på 500 kr!
Två intervjuer senare visade det sig att jag antagits tillsammans med tre andra varav Gustaf (också KFUM Umeå) också antagits. Kul och skrämmande allt i en salig blandning! Jag tackade ja och betalade in nästa avgift på 1500kr och väntade sedan på besked om var jag skulle få åka.
I november fick jag besked om att jag skulle till Sydafrika, Gustaf likaså!
Jag började söka bidrag för den resterande avgiften och förberedde mig för upptaktsdagar i januari i Stockholm.
Några år senare, efter många kurser inom KFUM på olika ämnen (ledarskap, samarbete osv..) åkte jag på inspirationshelg på Vidablick i Jönköping. Där vidgades perspektiven och intresset för att åka iväg ännu mera i takt med att fd. praktikanter berättade om sina upplevelser i andra länder. Praktikantprogrammet öppnade sig framför mina ögon, men jag var då för upptagen med mina studier för att nappa.
Hösten 2009 kom jag till insikten att jag fyllt 30 och att om jag skulle åka så måste det ske nu eftersom praktikantprogrammet riktar sig till de mellan 18-30 år gamla. Jag tog modet till mig och skrev min ansökan och skickade in den tillsammans med ansökningsavgiften på 500 kr!
Två intervjuer senare visade det sig att jag antagits tillsammans med tre andra varav Gustaf (också KFUM Umeå) också antagits. Kul och skrämmande allt i en salig blandning! Jag tackade ja och betalade in nästa avgift på 1500kr och väntade sedan på besked om var jag skulle få åka.
I november fick jag besked om att jag skulle till Sydafrika, Gustaf likaså!
Jag började söka bidrag för den resterande avgiften och förberedde mig för upptaktsdagar i januari i Stockholm.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
