Upptaktsdagarna i Stockholm

Kvällen den 19:e januari var det så dags att åka på upptaktsdagar i Stockholm och allting började kännas "på riktigt" vilket nog orsakade en del ångest.

Jag flög ner på kvällen och hade som tur efter lite fixande och trixande lyckats fixa boende hos en snäll kompis i Sollentuna. Jag fick klafsa igenom en hel massa snömodd orsakad av den fina stockholmsfilosifin "vi saltar våra gator istället för att skotta bort snön" och kom fram till att snö inte försvinner bara för att man saltar lite på den.

09:00 onsdag befann jag mig så på KFUK-KFUM Sveriges kontor i gamla stan på skeppsbron 28. Vi hälsade på varandra, jag, Gustaf, Annie och Sofia, vi som ska åka iväg som praktikanter. Tillsammans med Lott började vi gå igenom allt användbart inför resan såsom KFUK-KFUM historik och kunskap, ideologier etc. Vi pratade om förväntningar och om praktikantprogrammets syfte och fick en checklista. Vi hälsade på alla på kontoret och jag lyckades tigga till oss en påse nyckelband att ta med till mottagarländerna. Innan middag fick vi besöka Kistagården vilket var intressant, men kanske inte egentligen så aktuellt. Det blev en sen middag för mig ensam på väg "hem" till Sollentuna eftersom alla kompisar boende i Sthlm ätit för länge sen. Köpte dock lite fikabröd på vägen som muta till min välgörare som vänligt nog erbjudit mig dela sin bostad.


09:00 torsdag fick vi höra lite mer om informationsarbetet som följer med praktikantprogrammet. Bland annat ska vi skriva en rapport per månad som publiceras på KFUK-KFUMs hemsida löpande. Vi ska också ta åtminstone 20 kvalitativa foton (vilka krav!). Vi fick i uppgift att upprätta en informationsplan där vi bland annat specificerar vilka vi tänker besöka/informera efter hemkomsten. Efter en mycket god lunch föreläste Louise Frisk för oss om jämställdshetprojektet hon arbetar med inom KFUK-KFUM. Mycket intressant då hon anpassat inriktningen speciellt för oss och de jämställdhetsproblem vi kan råka ut för under vår praktik. Lott pratade sedan om vår säkerhet och försäkring och drog en del regler som gäller från KFUK-KFUM Sveriges sida, exempelvis får vi inte bli med barn eller flytta ihop med någon (Tänk på det Gustaf!). Vi pratade om vårt ansvar och uppgifter som praktikant, vi är inte där för att jobba och får inte utföra något som ersätter något som en person där skulle ha gjort, vi är där för att observera och lära och kanske assistera, men inte ta något ansvar.

Efter en ganska lång och rask promenad blev det ännu en ganska sen kväll där jag och Gustaf traskade hem till en kompis för middag och social samvaro (häng). Jag åkte hem sent rätt så nöjd, men med skavsår som jag skyller Stockholms vägstrategi för eftersom mina skor numera läcker in salt och snö.

09:00 Fredag började med att äntligen få höra från Helena Nyström som varit i Kenya och Sydafrika var vi ska vara exakt och vad vi ska göra! Enormt intressant och alldeles för lite tid. Det visade sig att jag ska vara i Kapstaden där de jobbar med lite olika intressant projekt. Dels ett där de besöker fängelser där 12-13åringar sitter för varierande brott såsom hemlöshet eller mord. De undervisar ungarna i "life-skills", dvs. etik och moral, så här beter man sig, något som tydligen är mycket populärt. Ett andra projekt som även det verkar intressant är "safe-zones" eller sk. "Y-zones" som är trygga mötesplatser för barn och ungdomar där de utövar olika aktiviteter såsom pyssel, life-skills lektioner och boxning. Också ett mycket populärt projekt eftersom unga i sydafrika och kapstaden generellt sett inte kan vistas ute ensamma efter en viss tid då brottsligheten är så enormt stor och våldet brutalt. Tyvärr verkade det lite osäkert vem jag får som handledare i Kapstaden och jag vet ännu inte var jag ska landa då det tvistades om huruvida jag ska landa med Gustaf i Durban för introduktionsvecka först eller inte. Det känns lite osäkert överhuvudtaget eftersom jag fått i uppgift att kolla flygbiljetter vilket är svårt utan att veta vilken ort man ska landa på!? Överhuvudtaget inte roligt med osäkerheter vilka det finns många av.

Vi käkade japansk lunch med Helena N och två fd. praktikanter (en från kenya och en från palestina?), det var enormt intressant och hade gärna fått mer tid då de kunde svara på många enkla men viktiga frågor såsom packningstips och tankevurpor. Helena N berättade rätt skrämmande historier om hur kvinnor behandlas och att alla förutom prostituerade förväntas säga "nej" men att det inte betyder nej. Däremot fungerar det tydligen att säga "min man blir arg". En kvinnas talan räknas alltså inte, men om man hänvisar till en mans talan kan det fungera.

Under eftermiddagen handlade vi middaggrejjer då vi fått i uppgift att tillsammans laga mat till anhörigmiddagen (iofs kul med en samarbetsövning vilket jag är helt för, men nu tog det tid från sådant som hade behövt mer tid). Vi pratade också lite om kontrakt osv. och Helena informerade om Kenya vilket hon inte hann med under förmiddagen. Matlagningshetsen fick ett litet avbrott när jag och Anni traskade iväg en kort stund till Svenska institutet för att kolla vad det fanns för användbart där (inte mycket, men födde en del idéer).

18:00 anläde så anhöriga, vilka jag hade inga av! Jag insåg ganska snart meningen med middagen eftersom många ställde relevanta frågor och uttryckte rädslor. Hade nog varit bra om frågorna och svaren hade kunnat sammanställas på något vis så att alla kunde gå tillbaka och titta på svaren samtidigt som de som inte kunde närvara hade fått ta del av dem.

Vid halvnio-tiden fick jag rusa iväg för att hinna med min Y-buss hem till Umeå, det blev hetsigt och stressigt eftersom jag inte lyckades komma loss förran en kvart senare då Lott ville prata lite och nämnde att min biljett kommer vara ombokningsbar vilket kändes väldigt skönt. Jag hann dock med bussen med hela 4 minuter till godo! Helt dyblöt och sönderstressad. Hade en relativt skön hemresa med nattbuss och min laptop i knät där Jonas hade fixat med en hög Star Trek Voyager avsnitt att kika på. Kom hem vid 06:00 och hälsades välkommen hem av två söta katter och en sovandes pojke som jag kunde krypa ner bredvid.