torsdag 18 mars 2010

Äldreråd och läxläsning i Guguletu

Som vanligt kommer vi igång ganska sent eftersom Melinda tar tid på sig att komma hit p.g.a trafikstockningar. Vi åker till YMCA Athlone och jag fixar lite med flyern fram till lunch. Efter lunchen åker vi till Guguletu för att se Yzone, dvs. läxläsningen där och för att ta foton. På vägen stannar vi och köper en kartong nic’ nacs, dvs. små påsar med chips i.


Dörren står öppen och det är första gången jag får se kontainern från insidan. Det första jag ser när vi går in i kontainern är ett bord med mackor och dricka på. Efter motsatta väggen står två långa rader av färgglada skolbänkar uppställda. Bänkarna är målade i gult, grönt, blått, rött och svart, ryggstöden är borta och metallstöden sticker rakt upp. Vi pratar först med Coby, en kvinna i 65års åldern som ursprungligen kommer från Tyskland. Hon representerar organisationen Ubuntu som hon varit med och startat. Två av de tre kontainrarna som står uppställda tillhör Ubuntu som nu samarbetar med YMCA. Planen är att totalt fyra kontainrar ska ställas upp i en hästskoform som sedan stängslas in med en öppen yta i mitten där en slags lekpark ska skapas så småningom. Coby brinner för sitt arbete och driver sedan tidigare en frukostklubb där barnen kommer innan skolan för att äta frukost. Hon berättar om den plan de hittills gjort för Yzone – efterskola projektet som precis startat. Barnen håller på att skapa sin egen folder med namn och dekorationer på. Där ska de sedan samla sådant de gjort för att kunna visa upp för föräldrarna.
I de färglada bänkarna sitter just nu nio barn, tjejer och killar, 7-9 år gamla. De klipper ut människor ur tidningar och klistrar fast dem på ett pappersark. Uppgiften de fått är att skapa en representation av sin familj och sig själva. En lärare går runt mellan barnen och hjälper till, Nkosinathi som jobbar för YMCA Cape Flats och själv bor i Guguletu sitter med en 7 årig tjej och hjälper henne skriva sitt namn. En annan volontär hjälper en 8 årig pojke vid en annan bänk. Alla barn pratar Xhosa och kan väldigt lite engelska så jag kommunicerar mest med hjälp av gester och enstaka ord eller får hjälp med översättning från Nkosinathi. Jag knäpper några foton som vi behöver för att skicka till två sponsorer i USA. Barnen tycker det är roligt och två killar spexar framför kameran efter en stund. De verkar alla fascinerade när jag visar dem bilderna jag knäppt på dem. Melinda berättar att många av dem aldrig har fått en bild på sig själva och vi pratar om hur vi borde sätta upp bilder på dem inne i kontainern där det just nu ser ganska kalt och tomt ut. Jag får hjälp av Zimkhitha, en 9 årig tjej att skriva ner allas namn. Hon verkar ta ganska mycket ansvar och bär just nu runt på lärarens baby som är fastknuten på hennes rygg. Vid femtiden börjar det bli dags för alla att avsluta och de gör i ordning smörgåsar och dricka till alla. Fler barn trillar in i kontainern och vill ha smörgåsar vilket de får. Vi delar också ut påsarna med nic’nacs. Jag nämner för Coby att på den Yzone som drivs i Kraaifontein får barnen smörgåsar innan de börjar med läxor och aktiviteter för att orka med. Hon berättar att de bestämt sig för att göra så här eftersom fler brukar ha kommit i slutet på dagen (personligen tror jag att fler skulle komma i början om det var då smörgåsarna serverades). När alla traskat hem pratar jag och Nkosinathi lite om hur Yzone ser ut i Kraaifontein och hur de skulle kunna göra samma sak här med läxläsning i en timme och sedan antingen arts o crafts, sport eller life-skills i en halvtimme. Nkosinathi antecknar massor och verkar väldigt engagerad precis som förra gången vi träffades. Han är en sån person som man på en gång känner sig trygg med vilket är trevligt. Vi går iväg till Nkosinathis hus och dricker varsin kopp roibos te.
Vi väntar på att Guguletus råd ska öppna sitt möte vilket vi är inbjudna till. En stund senare har de öppnat och vi går dit. Mötet äger rum i två sammanslagna kontainrar där rådet har samlats. Rådet består av människor i området som vill förbättra och göra något åt situationen. De har vid flera tillfällen mött stadens city council och är på sätt och vis vår väg in för att verkligen kunna göra något för Guguletu. Vi bjuds fram och får sitta på plaststolar framför rådsmännen och kvinnorna. Vi får presentera oss och Melinda berättar om KFUM och om de projekt vi redan startat och vill starta i Guguletu. Hon berättar om Nkosinathis boxningsklubb, om Cobys frukostklubb och om Yzone – efterskolanklubben. KFUM vill också expandera och kunna tillhandahålla studievägledare och socialsekreterare vissa dagar i veckan eftersom det är svårt för många att ta sig till socialkontoret. Nkosinathi berättar om hur han hittills har jobbat med frivilliga i området. Rådet antecknar och ställer några frågor men verkar i allmänhet ganska positiva. De säger slutligen att de verkligen uppskattar det vi gör i området och att de vill anordna ett möte med city council där de, KFUM och Ubuntu är med. Tillsammans blir vi starka och kan få dem att ge bidrag till utvecklingen av Guguletu.
Mötet är slut och klockan mycket. Jag kommer tillbaka till hostellet vid 19:30 och äter middag.

1 kommentar:

  1. "organisationen Ubuntu" haha... det är som i Simpsons när det ringer på dörren och killen som står där säger "Hello, I am from the Internet" :)

    SvaraRadera