Vi har nu varit hos Pietermaritzburg YMCA i två dagar och i morse åkte vi vidare tillbaka till Durban. Innan äventyret fortsätter vill jag bara passa på att berätta lite om just mina upplevelser i Pietermaritzburg YMCA.
När vi kom dit i onsdags var vi ganska trötta och lite mörbultade efter flygningen och vi åkte till den största och nyaste "mall" de hade, "the midland mall" tillsammans med Thys för att äta lunch. Det var kanske den fräschaste mall jag sett, och kanske den största! Det stog vakter utanför och det ansågs vara väldigt tryggt och kändes också så. Gustaf verkar oroa sig en del för att bli sjuk så han fick välja mat, pizza blev det och gott var det!
Vi åkte sedan tillbaka till YMCA PM och fick se våra rum. Gustafs i ena änden av gården och mitt i andra, killar och tjejer ska minsann inte bo tillsammans! ;) Gustaf beskriver sitt rum som ganska litet, så litet att han måste lyfta upp väskan på sängen för att kunna öppna den. Mitt rum å andra sidan skulle jag lugnt kunna öppna 15 väskor i utan problem! Gigantiskt med två sängar, en högljutt kylskåp, toalett och dusch. På bordet väntade en välkommen skylt tillsammans med en banan och ett äpple. Helt okej om än lite nedgånget. Vi hade resten av dagen ledigt för att återhämta oss från flygningen vilket var ganska skönt. Utomhus var det ungefär 22 Grader varmt och ganska fuktigt med regn hängande i luften. En hel del konstiga fåglar strövade runt på gräsmattorna utanför och gav ifrån sig ett ganska roligt ljud som närmast kan beskrivas som ett slags partyvissla. Middag serverades för mig och Gustaf vid 18-tiden, de hade tagit in nån stackare bara för att laga mat åt oss. Efter middagen var jag ganska knäckt och tog en dusch och somnade tidigt.
Dagen efter var jag tillräckligt vaken för att se mig omkring lite. Hela området vaktas av en vaktfirma och det mesta är instängslat. Ingången sker genom huvudbyggnaden där reception och kontor finns. På en liten innergård finns en fin gräsmatta med blommor kring ett litet kapell som omges av vatten. Gräsmattan omringas av hus varav mitt rum ligger till höger och ett stort hus där det närliggande universitetets studenter bor ligger rakt fram. Bortanför det huset som man måste passera igenom, förbi ett tv-rum till för de boende ligger ännu en gräsyta som verkar lite större. Nedanför det och till vänster ligger några mindre hus, i ett bor Gustaf och i anknytning till det hålls dagligen Y-zone. Olika dagar har de olika fokus på aktiviteterna, men det varierar mellan datorer, dans, life skills, sport och läxläsning.
Nedanför/Bortom gräsytan och bortom staketet ligger en stor idrottshall som drivs av YMCA PM, där hålls just nu en turnering i floorhockey där det lokala YMCA laget deltar gratis men andra lag betalar en liten avgift.
Vår guide, Brenton, en av de anställda som jobbar med sport pekar på några mörkhyade ungdomar som hänger utanför.
- Där är några av de som vi jobbar med i vårt lifeskills program säger Brenton.
De träffas två gånger i veckan och får då ett mål mat, life skills och spelar fotboll tillsammans. Ett av de största problemet med dem är att många inte vill sluta bo på gatan och att de sniffar lim. Programmet försöker bemöta alla de problemen genom utbildning i "life skills", aktivitet för gemenskap och genom att på olika sätt återintegrera dem i samhället, t.ex genom att leta efter anhöriga.
Vi spenderar torsdagen med att just lära oss om YMCA i Sydafrika och då speciellt i Pietermaritzburg. Diane som också är Gustafs mentor har kört bil från Durban och berättar om YMCA SAs uppbyggnad för oss och fyra andra unga tjejer som precis börjat jobba för YMCA i Sydafrika. Vi berättar alla litegrann om oss själva och jag och Gustaf får chansen att fråga om lite allt möjligt gällande sydafrika och livet i sydafrika utanför YMCA.
En väldigt givande dag som avslutades med ett samtal med Thys om praktikanthandboken och hur vi ska rapportera till honom. Enligt schemat skulle vi egentligen ha åkt till Durban på kvällen, men det ändras det vi sover ännu en natt hos YMCA Pietermaritzburg. På kvällen åker vi med Gert som jobbar som Thys assistent till "the mall" igen för att leta efter strömadaptrar och telefonkort. Adaptern hittade vi snabbt och billigt, bara 13R ! Telefonkort, eller snarare SIM-kort var desto svårare eftersom vi tydligen måste ha "proof of recidence" för att få köpa ett. Det skjuts alltså på framtiden.
Tillbaka på YMCA äter vi middag och pratar med Otto. Otto är en väldigt intressant människa som jobbat hos YMCA i Pietermartizburg i 10år och är full av historier om både YMCA, regeringen och landet i stort. Han erbjuder sig även att visa oss runt landet om ingen annan gör det och nämner bland sevärda ting lejonparken en bit härifrån, zulukulturen och en hel del minnesmärken som har med Nelson Mandela att göra.
Jag somnar sent eftersom jag tillslut slagit igång min laptop och hittat samma trådlösa nätverk som på flyget. Jag hinner prata lite med Jonas via Skype vilket var väldigt skönt och trevligt och somnar sedan gott.
Karta över Pietermaritzburg YMCA
När vi kom dit i onsdags var vi ganska trötta och lite mörbultade efter flygningen och vi åkte till den största och nyaste "mall" de hade, "the midland mall" tillsammans med Thys för att äta lunch. Det var kanske den fräschaste mall jag sett, och kanske den största! Det stog vakter utanför och det ansågs vara väldigt tryggt och kändes också så. Gustaf verkar oroa sig en del för att bli sjuk så han fick välja mat, pizza blev det och gott var det!
Vi åkte sedan tillbaka till YMCA PM och fick se våra rum. Gustafs i ena änden av gården och mitt i andra, killar och tjejer ska minsann inte bo tillsammans! ;) Gustaf beskriver sitt rum som ganska litet, så litet att han måste lyfta upp väskan på sängen för att kunna öppna den. Mitt rum å andra sidan skulle jag lugnt kunna öppna 15 väskor i utan problem! Gigantiskt med två sängar, en högljutt kylskåp, toalett och dusch. På bordet väntade en välkommen skylt tillsammans med en banan och ett äpple. Helt okej om än lite nedgånget. Vi hade resten av dagen ledigt för att återhämta oss från flygningen vilket var ganska skönt. Utomhus var det ungefär 22 Grader varmt och ganska fuktigt med regn hängande i luften. En hel del konstiga fåglar strövade runt på gräsmattorna utanför och gav ifrån sig ett ganska roligt ljud som närmast kan beskrivas som ett slags partyvissla. Middag serverades för mig och Gustaf vid 18-tiden, de hade tagit in nån stackare bara för att laga mat åt oss. Efter middagen var jag ganska knäckt och tog en dusch och somnade tidigt.
Dagen efter var jag tillräckligt vaken för att se mig omkring lite. Hela området vaktas av en vaktfirma och det mesta är instängslat. Ingången sker genom huvudbyggnaden där reception och kontor finns. På en liten innergård finns en fin gräsmatta med blommor kring ett litet kapell som omges av vatten. Gräsmattan omringas av hus varav mitt rum ligger till höger och ett stort hus där det närliggande universitetets studenter bor ligger rakt fram. Bortanför det huset som man måste passera igenom, förbi ett tv-rum till för de boende ligger ännu en gräsyta som verkar lite större. Nedanför det och till vänster ligger några mindre hus, i ett bor Gustaf och i anknytning till det hålls dagligen Y-zone. Olika dagar har de olika fokus på aktiviteterna, men det varierar mellan datorer, dans, life skills, sport och läxläsning.
Nedanför/Bortom gräsytan och bortom staketet ligger en stor idrottshall som drivs av YMCA PM, där hålls just nu en turnering i floorhockey där det lokala YMCA laget deltar gratis men andra lag betalar en liten avgift.
Vår guide, Brenton, en av de anställda som jobbar med sport pekar på några mörkhyade ungdomar som hänger utanför.
- Där är några av de som vi jobbar med i vårt lifeskills program säger Brenton.
De träffas två gånger i veckan och får då ett mål mat, life skills och spelar fotboll tillsammans. Ett av de största problemet med dem är att många inte vill sluta bo på gatan och att de sniffar lim. Programmet försöker bemöta alla de problemen genom utbildning i "life skills", aktivitet för gemenskap och genom att på olika sätt återintegrera dem i samhället, t.ex genom att leta efter anhöriga.
Vi spenderar torsdagen med att just lära oss om YMCA i Sydafrika och då speciellt i Pietermaritzburg. Diane som också är Gustafs mentor har kört bil från Durban och berättar om YMCA SAs uppbyggnad för oss och fyra andra unga tjejer som precis börjat jobba för YMCA i Sydafrika. Vi berättar alla litegrann om oss själva och jag och Gustaf får chansen att fråga om lite allt möjligt gällande sydafrika och livet i sydafrika utanför YMCA.
En väldigt givande dag som avslutades med ett samtal med Thys om praktikanthandboken och hur vi ska rapportera till honom. Enligt schemat skulle vi egentligen ha åkt till Durban på kvällen, men det ändras det vi sover ännu en natt hos YMCA Pietermaritzburg. På kvällen åker vi med Gert som jobbar som Thys assistent till "the mall" igen för att leta efter strömadaptrar och telefonkort. Adaptern hittade vi snabbt och billigt, bara 13R ! Telefonkort, eller snarare SIM-kort var desto svårare eftersom vi tydligen måste ha "proof of recidence" för att få köpa ett. Det skjuts alltså på framtiden.
Tillbaka på YMCA äter vi middag och pratar med Otto. Otto är en väldigt intressant människa som jobbat hos YMCA i Pietermartizburg i 10år och är full av historier om både YMCA, regeringen och landet i stort. Han erbjuder sig även att visa oss runt landet om ingen annan gör det och nämner bland sevärda ting lejonparken en bit härifrån, zulukulturen och en hel del minnesmärken som har med Nelson Mandela att göra.
Jag somnar sent eftersom jag tillslut slagit igång min laptop och hittat samma trådlösa nätverk som på flyget. Jag hinner prata lite med Jonas via Skype vilket var väldigt skönt och trevligt och somnar sedan gott.
Karta över Pietermaritzburg YMCA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar