Vägen dit är lång från hostellet och det tar ca. en timme att ta sig dit. Först åker vi med det tågsystem som finns i Kapstaden, från Observatory åker vi en station och byter sedan till ett annat tåg som tar oss långt till utkanten av Kapstaden, till Kraaifontein. Där hoppar vi på en buss som tar oss resten av vägen till De Novo. Vi åker förbi allt färre hus, istället ser jag vingårdar och öppna ytor och träd. De Novo inringas av stängsel, staket och väpnade vakter.
Vi har en timmes planeringstid innan vi sätter igång. Tre läkarstuderande, en tjej och två killar deltar på förmiddagen med sitt eget program som de förberett och som vi pratar om innan.
Det är tillslut dags att träffa ungdomarna. Vi går in i en liten lokal som ser ut att vara dedikerat till KFUM. Stapelbara plaststolar är utställda i en halvcirkel, en flipchart tavla står framför dem och på väggen sitter en uppsättning regler som gäller för träffarna. Det är en samling trötta ungdomar som möter os, alla killar. De flesta har trasiga, smutsiga jeans och t-shirts. Några verkar intresserade och förväntansfulla inför dagens ”lektion”, andra skrattar och lyssnar inte alls. En av killarna, den tillsynes yngsta av dem sitter i ett hörn helt tyst och ointresserad. Han ser ut att vilja stänga ute hela världen.
Vi börjar med en gemensam isbrytare, alla står i cirkel och Davina från Capetown YMCA leder en lite småtokig övning med ljud och rörelser. Läkarstudenterna tar över och berättar om dagens övning. Ungdomarna ska måla något som gör dem glada, helst en gubbe. De pratar om olika färger och deras betydelse innan de börjar. Några tar det väldigt seriöst och börjar med blyertspenna innan de fyller i med pensel och vattenfärger. Killen i hörnet vill inte alls vara med, han sitter bara vid sitt papper och går efter en stund ut. Jag frågar Davina om någon borde följa efter och kanske prata med honom, men får bara svaret att det är okej att han går ut. Jag traskar runt i de olika grupperna som sitter på golvet och målar och ställer lite frågor och gör mitt bästa för att ge dem lite energi. Det verkar fungera och fler blir engagerade. I slutet av övningen får var och en komma fram och berätta om sin målning och varför de valt sina olika motiv. Anledningarna varierar kraftigt och alla är inte lika ärliga inför gruppen som de varit inför mig när jag frågat dem enskilt. En kille har ritat en massa pengar och något som är lite svårt att se vad det är, när jag frågade berättade han att pengar och knark är det som gör honom glad. Lite ledsamt att höra eftersom det här är deras näst sista vecka på centret. När han berättar för gruppen pratar han dock bara om vad de olika färgerna betyder och vill inte gå in på vad pengarna och de andra är. Det blir dags för lunch, läkarstudenterna lämnar oss och det blir det vår tur.
Davina ritar upp en stor gryta på flipcharttavlan med eld under. Alla får bidra med ord som visa på vad de varit med om, sådant som finns kvar i deras tankar. Hon förklarar hur det är sådant som fortfarande finns där och som gör att de hela tiden är på gränsen att koka över. De flesta nickar igenkännande. De delas in i grupper och får i uppgift att rita en gubbe och sedan skriva vid gubbens ögon, öron, näsa, mun, hjärta, händer, fötter och fickor vad som de sett, hört, luktat, sprungit från, haft i fickan osv. innan de kom till centrat. Det var en jättebra övning eftersom den fick dem att berätta för varandra vad de varit med om och vad de själva sett och gjort. Jag smög runt och ställde lite uppmuntrande frågor vilket behövdes i vissa grupper för att de skulle komma igång. De fick redovisa gruppens gubbe med text för hela gruppen. Vi avslutade med en övning de kallade ”the blanket”. Vi ledare höll i varsitt hörn av en osynlig filt. De som ville fick sedan slänga bort sådant de bar på inom sig i filten. När alla var klara vilket tog ganska lång tid, så bar packade vi ihop den osynliga, men nu tunga filten och Denzel bar ut den. Vi gjorde en ny cirkel, höll hand och Devina bad för dem, några skrattade men andra bad med och en eller två hade tårar i ögonen som de gömde.
Efter De Novo åkte vi i samlad trupp till ett Y-zone efter skolan projekt. Volontärer från YMCA Capetown är där varje eftermiddag och hjälper barnen från tre närliggande skolor i Kreifontein med läxor samtidigt som de spenderar en del av tiden åt ”life skills”. Det är en trevlig lokal med bord och stolar och en lite soffgrupp. Vi har med små paket med mackor till alla. Jag hjälper till lite med några matteläxor. Det är en stor kontrast till De Novo. Barnen skrattar, kramar oss ledare och hjälper varandra med läxorna. Vi avslutar med en halvtimmes lifeskills vilket idag innebär att överväga ett antal frågeställningar och försöka hitta rätt respons till problemen.
Din pojkvän tjatar och tjatar och vill ha sex, han säger att alla hans kompisar har det. Du tycker det är för tidigt. Vad säger du till honom?
A. Du säger NEJ! Och gör slut med honom på en gång!
B. Du förklarar att du inte tycker att du är redo och att ni borde vänta oavsett vad andra gör, om han älskar dig får han vänta.
C. Du går med på att fundera på saken fastän det känns helt fel. ”
Kvällen blev lugn. Pratade lite med några av studenterna efter middagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar