Kapstaden - en vecka? nej en dag!

Igår anlände jag med flyg till Kapstaden. Flyget var 30 minuter försenat och det tog för evigt att få ut min incheckade väska. Flygningen var härlig trots att jag somnade till några gånger. Utsikten var imponerande och det såg ut att vara väldigt mycket berg och kullar hela vägen från Durban till Kapstaden. Inflygningen till Kapstaden visade upp Table mountain och havet utanför. Jag trodde mig till och med se några stora firrar i vattnet valar? delfiner? vem vet? 

Som tur var hade jag inga svårigheter att hitta min mentor Melinda som väntade på mig på flyget. Mitt första intryck av henne är att hon verkar lite förvirrad, inte förvirrad som om hon inte vet något utan nog mer förvirrad för att hon har för många bollar i luften. Hon pratar konstant och tänker inte på var hon går hela vägen från terminalbyggnaden till bilen! Hon verkar dock vara en ganska trevlig person med bestämda åsikter och idéer. Hon har lätt för att anförto sig saker och flera gånger säger hon "but don't tell that to anyone". 

Jag ser Table mountain i bakgrunden hela tiden medan vi kör i minst 120km/h på den trefiliga vägen. Det är vansinnigt varmt, 37 grader! 

Vi kommer fram till Capetown YMCA där jag ska bo och vi checkar in mig. Jag får fylla i ett långt papper med all möjlig information på innan de ger mig nycklarna. De verkar lite osäkra på vem som kommer betala för min vistelse. Tanya som jobbar i receptionen ger mig en broschyr med regler och berättar att tvätten hämtas på torsdagar. 

Jag visas in i ett av husen och kommer in i en korridor bakom en gallerdörr. Jag och Melinda kikar på mitt rum som inte alls är klart, det ser ut som om de använt det som en städskrubb nyligen, det står en dammsugare och en varningsskylt "wet floor" på golvet och det är knappt nog med utrymme att öppna dörren och få in väskan, men verkar ganska fräscht. 

Jag och Melinda traskar iväg till ett närliggande café och äter lunch och pratar i värmen. För att komma dit traskar vi raka spåret mot tågstationen som ligger i närheten, en tunnel går under och vägen fortsätter på andra sidan fram till huvudgatan där cafét ligger. Melinda pratar sig varm om ett projekt som de samarbetar med en annan organisation om, Young in prison. De gör tidningar med innehåll som producerats på olika "arts workshops" av ungdomar som sitter i fängelset. 

Tillbaka på YMCA bakom grindar och stängsel hänger jag en stund på mitt rum tills Adorien knackar på dörren. Hon är volontär från USA, Arizona och har varit här i en månad, men stannar i 5 månader till. Hon är en stereotypisk amerikan vilket i sammanhanget är ganska roligt, hennes energi behövs! 

Vi äter middag och pratar med några av studenterna som också bor här, de undrar över Sverige och en av dem har till och med besökt Norge. Vi går tillbaka och jag pratar lite med Jonas via Skype och somnar.

Tisdag förmiddag har varit väldigt lugn. Melinda hade ett möte och jag fick förmiddagen för mig själv. Frukost serveras mellan 7 och 8 så klev upp lagom till den, duschade i den gemensamma duschen och läste Young in prison tidningarna. Melindas möte blev försenat och jag sysselsatte mig med att hjälpa dem göra mackor till Y-care projektet där de träffar barn, ger dem mat och undervisar i life-skills. 

Melinda dök upp vid 13:30 och vi åkte iväg till YMCA Athlone vilket är en annan YMCA här i Kapstaden och det är där Melinda har sitt kontor och jag kommer jobba tillsammans med henne. Vi fick en rundtur av en trevlig människa, Warren. De har ett youth hostel här också med ganska hög standard men med själv-catering och små kök precis som i en studentkorridor. De som bor här betalar 1000R/mån berättar han. De sköter mat och tvätt själva. Jag jämför med Durban YMCA och det här håller nog en lite högre standard. På vår tur runt i byggnaden får vi också se en datasal där deras volontärer som jobbar med äldrevård just nu får en lektion. I källaren har den lokala kyrkan fått hyra lokal för deras dagis. Massor av söta ungar springer runt och i ett av rummet har de spjälsänger med småttingar.

Det har ganska fina lokaler med konferensrum och kontor. Ett av kontoren i bottenvåningen är till för ungdomsvolontärer och deras administration. En liten bit bort i samma korridor har Melinda sitt kontor. I en annan korridor har deras präst sitt kontor och i anknytning till entrén finns en reception och generalsekreteraren för Athlone har sitt kontor här tillsammans med vår guide och sekreteraren. 

Efter Athlone åker vi till Guguletu, en kåkstad för att hälsa på en av de volontärer som Melinda jobbar med ibland. Han bor själv i Guguletu, inte för att han måste utan för att han valt det. Vi kör in mellan skjulen på väldigt dåliga vägar. Barn och vuxna finns överallt i en härlig blandning. Stämningen här känns trevlig och alla ler och vinkar åt oss, speciellt de yngre barnen. Klädlinor hänger överallt. Den sista biten får vi gå eftersom vägen är för smal bland skjulen. "Huset" vi ska till är faktiskt i lite bättre status än de andra, plåten det har byggts av är av samma sort och färg vilket bara det gör ganska mycket. Vi blir inbjudna och överraskande nog ryms här en liten tvåa som förutom golvet ser ganska fräsch ut. Golvet är ojämt men cementerat. Vi kommer direkt in i ett litet kök och vardagsrum, genom en dörr sneglar jag sovrummet med en stor säng och tv. I ett lite mindre rum förvaras lite allt möjligt. Det finns strömuttag i huset, men inte vatten eller toalett. Vatten och toaletter finns utplacerade på olika ställen i kåkstaden. Vi får dock höra att många bygger sin egen toalett och drar in vatten. Det verkar vara ett utbyte av tjänster. Om någon kan med elektricitet så kan man anlita dem osv. Melinda pratar om golv som hon ska köra till huset, en utbyggnad och golvläggning med nytt golv planeras tydligen. Jag får höra att planen är att det ska vara klart i slutet av april redan! Ska bli intressant att se, men är tydligen möjligt eftersom många kompisar samlas och hjälper till. 

Volontären vi besöker verkar vara en riktig jobbmyra och är engagerad i massor av olika saker i Guguletu och YMCA. Han pratar om boxning och fotboll som han hjälpt till att starta och som nu till största delen underhåller sig själv. Han håller precis på att starta ett Y-care projekt som ska sysselsätta barn efter skolan. Han har också precis fått nys om en skola som startas av en amerikan som vill ta emot 60 barn från Guguletu vilket är fantastiska nyheter. 

Överväldigad återvänder vi till hostellet för middag. Det känns som jag varit här en vecka, men jag kom ... igår.