Under fredagen hände det mycket. Vi åkte med Thys till Durban YMCA. En cementbyggnad i 8 våningar där det var säkrast att parkera på baksidan mötte oss i Durban. Huset ligger nära hamn och hav och en liten park ligger mittemot rakt över gatan. Där bygger de just nu en ny polisstation i ett försök att jaga bort knarklangarna som hänger i parken.
Under förmiddagen fick vi träffa Sipho Sokela som är generalsekreterare för YMCA SA och Ian Booth som styr och ställer lokalt i Durban. Vi hade en pratstund med Sipho innan han och Diane åkte iväg på möte på den amerikanska ambassaden. Ian tog över och berättade massor med intressanta saker om vilka planer det finns för framtiden och om ett nytt program och tankesätt som ska lanseras. Ett problem de har här i Sydafrika med sina YMCAs är tydligen att det finns många som använder sig av loggan men som inte riktigt lever upp till vad en lokal KFUM förening ska göra. De har därför konstruerat ett nytt program för att säkerhetsställa att det i alla fall finns en miniminivå som man bör uppfylla för att räknas till YMCA SA. Det hela kändes väldigt uppstyrt och trevligt faktiskt och kanske något som vi i Sverige borde ta till oss? Programmet är inte menat att styra och ställa, men snarare som en guide och utvärdering med idéer för små föreningar att ta till sig.
Programmet innebär till exempel att varje lokal YMCA åtminstone måste ha ett ”signature programme” förutom alla andra aktiviteter de kan välja själva att engagera sig i. ”Signature programmes” kan vara något ur fyra grupper; Y-zones, Y-Sports, Y-arts och Y-justice. Exempelvis skulle det kunna vara att spela fotboll med en grupp regelbundet eller prata om möjligheter i samhället.
Efter Ian pratat sig varm om detta nya program (jag vill gärna se hur det fungerar för dem i framtiden) fick vi en rundtur i 8-våningshuset. 5 våningar är bara till för boende för studenter, exemplet vi fick se var ungefär som en skruttig svensk studentkorridor. Översta våningen där vi började bestod av ett konferensrum och några kontor, där uppe ska Gustaf ha sitt kontor. På första våningen fanns också kontor, Siphos och Ians. På entréplanet fanns en liten reception och ett litet, litet, litet café med kaffemaskin. Där fanns också en gymnastiksal där de höll aktiviteter för barn och ungdomar, Y-zones. Även en datasal med internetuppkoppling där de höll kurser till ett billigt pris för alla som vill.
Det blev dags för oss att skiljas åt efter rundturen. Jag gav Gustaf en kram innan han fick skjuts till stället han ska bo på i tre månader. Själv hamnade jag i datasalen tillsammans med två andra som också gått introkursen i väntan på att Diane skulle komma tillbaka från sitt möte. Jag fick chansen att visa upp lite vinterbilder för mina två nya bekanta som bjöd på spontana och förfärade kommentarer såsom ”That’s a totally different world! I couldn’t survive there!”
Vid tre tiden hittade Diane oss solandes utanför gympasalen (det blev för kallt i datasalen). Vi släpade mina tunga väskor till hennes bil och åkte iväg. Diane bor söder om Durban och det är där jag stannar över helgen tills det blir dags att flyga till Kapstaden på måndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar